Atlético Madrid mot bollförande lag: därför är Simeones pressfällor viktigare än bollinnehavet

Det är lätt att stirra sig blind på bollinnehavet efter en fotbollsmatch. Ett lag har haft bollen 65 procent av tiden, det andra knappt 35. Ändå kan laget med minst boll ha skapat de farligaste chanserna.

För Diego Simeones Atlético Madrid är det inget märkligt. Under många år har argentinaren byggt lag som hellre stänger rätt ytor än jagar bollen över hela planen.

Men det betyder inte att Atlético bara backar hem och väntar. Tvärtom kan laget vara väldigt aggressivt när rätt tillfälle dyker upp.

Motståndaren får gärna passa runt

När Atlético möter lag som Barcelona, där passningsspelet är centralt, handlar mycket om att hålla ihop lagdelarna.

Simeone har länge använt olika varianter av 4–4–2, där anfallarna hjälper till att stänga passningsvägarna in mot mitten. Motståndarnas mittbackar kan få spela bollen mellan sig, men det ska vara svårt att hitta en fri mittfältare längre fram.

Atléticos spelare behöver därför inte springa efter varje passning. De väntar på att motståndaren ska hamna i ett läge där alternativen blir färre.

En dålig förstatouch eller en passning ut mot sidlinjen kan vara precis vad de söker.

Sidlinjen blir en extra försvarare

Föreställ dig att Barcelonas mittback passar ut till sin högerback. Denne tar emot bollen nära sidlinjen, med en Atlético-spelare framför sig.

Plötsligt kommer ytterligare en spelare för att sätta press. Samtidigt täcker en tredje passningen in mot mitten.

Högerbacken har nu betydligt färre möjligheter än för några sekunder sedan. Han kan försöka spela bakåt, slå en chanspassning längs kanten eller utmana två motståndare.

Det är själva tanken bakom en pressfälla. Atlético behöver inte vinna bollen omedelbart. Det räcker ibland att tvinga fram en svår passning som någon längre bak kan bryta.

När det fungerar kan laget gå från försvar till anfall på bara några sekunder.

Varför bollinnehavet kan lura oss

Ett lag kan slå hundratals passningar utan att egentligen komma någonstans. Om bollen mest flyttas mellan mittbackarna är det knappast ett tecken på att motståndarnas försvar håller på att falla samman.

Atlético försöker i stället påverka var passningarna hamnar.

Det gör också matcherna svåra att bedöma enbart utifrån statistik. Den som följer fotboll genom tabeller, analyser eller jämförelser med odds casino behöver skilja på hur mycket ett lag har bollen och vad det faktiskt lyckas göra med den.

För Simeone är en bollvinst nära mittlinjen ibland betydligt mer värdefull än fem minuters passningsspel på egen planhalva.

När pressen inte fungerar

Det finns förstås risker med taktiken. Om en motståndare lyckas spela sig ur pressen kan Atlético plötsligt ha flera spelare på fel sida om bollen.

Barcelona är ett exempel på ett lag som kan utnyttja sådana situationer. Snabba kombinationer och skickliga mittfältare gör det möjligt att ta sig genom trånga ytor.

Därför måste hela Atlético röra sig tillsammans. Om anfallarna pressar medan mittfältet står kvar uppstår luckor som skickliga motståndare gärna använder.

Simeones lag har också periodvis haft problem med just avstånden mellan lagdelarna.

Det viktiga händer utan boll

Nästa gång Atlético möter ett bollskickligt lag kan det vara värt att titta mindre på spelaren som har bollen.

Följ i stället anfallarna när motståndarnas mittbackar passar mellan sig. Se hur mittfältarna flyttar över mot ena kanten och hur snabbt laget reagerar på en bakåtpassning.

Det är ofta där Simeones plan blir tydlig.

Atlético behöver inte bestämma över varje passning. Det räcker att få motståndaren att slå några av dem dit Simeone vill.